perfect is boring

Perfekt är tråkigt

Vad är det som bestämmer normer i ett samhälle egentligen? Hur kan vi synliggöra det osynliga som jag inte ens själv vet om att jag gör? För att göra skillnad behöver vi hjälpas åt!

Har precis sett URs film en sällsynt vanlig dag som verkligen ger perspektiv. Att vara normalt i filmen innebär helt enkelt att vara onormal. Om ”onormal” vore normen. Det är ju vi själva som har bestämt samhällets normer som ligger som en osynlig massa över hela vårt samhälle. SE FILMEN!!!

Jag har faktiskt många gånger tidigare tänkt på filmens perspektiv;  att vad var det som gjorde oss (som nu då räknas till ”normala” ) till normen? Vi som inte alls har förmågan att leva i nuet, älska oss för den vi är utan att varken känna skuld eller skam. För vem är då normal och perfekt?

Jag tycker att perfekt är tråkigt! Det lockar inte till kreativitet eller utveckling. Att allt ligger på sin plats, att utsidan talar om vem du är, det är inte särskilt inspirerande.

Tänk om det normala istället var att vara sig själv med hela sin personlighet. Ibland gömmer jag delar av min personlighet för att passa in och vara normal och inte sticka ut. Det blir liksom enklare då.

Nej dags att slå näven i bordet o utgå ifrån min nya tes “Perfect is boring”

Vad blir din??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *